En linje.
Just när man tänker filosofiskt, och likadant med politik eller practically anything,
så är problemet att man kan bli väldigt självsäker på att just det man säger är
rätt. Varje dag känns det som om människan är universums alla mysterier på
spåret. Men jag tror annorlunda. Att människan är extremt liten och värdelös,
precis som allting annat. Hur betydelsefullt skulle det dock vara om vi nu
verkligen löste den här gåtan? Nyfikenhet ska sporras, inte förebyggas. Eller?

Dock vågar jag påstå att din nyfikenhet (om du nu har någon) aldrig kommer att
brinna ut helt, för man kommer alltid kunna ställa frågor och "Det bara är så" är
inget svar.

Angående politik så tycker jag att människor har alltför generaliserande åsikter
om det, "Politik är skit", "Politiker bara ljuger". I viss mån är det rätt, men har
någon någonsin funderat på hur det verkligen är att styra en hel nation?
Eller att det är i praktiken omöjligt att tillfredställa alla hela tiden?
Usch. Jag ska inte prata mer om det, jag uttråkar mig själv när jag tänker på det.
Vi lyfter nivån ett steg till Kultur.

Den 11 Januari (tror det var det datumet?) Har Control biopremiär i Sverige.
Det är en filmatisering baserad på Deborah Curtis bok "Touching from a distance
 - Ian curtis and Joy division" som jag borde läsa innan jag ser filmen.
Har sett lite trailers, verkar ganska lovande. Får se. Den är i svartvit iallafall,
det kan vara väldigt väldigt betydelsefullt. Skriver mer sen.